Det bl??ste i mitt inre en iskall, h??stlig vind.
Och frosten i mitt sinne drev p?¤rlor till min kind.
Ock kylan tr?¤ngde ut??t och h?¤rdade mitt skinn.
Och huden blev en f?¤stning som inget sl?¤ppte in.

D?? stod du d?¤r i vimlet och str?¤ckte ut din hand.
Som polstj?¤rnan p?? himlen som hj?¤lper en i land.
S?? r??kades tv?? stj?¤rnor i rymdens o?¤ndlighet;
Tv?? tynande lanternor p?? havets ??dslighet.

Och den som b??rjat stelna, och trotsa k?¤rleken,
befruktas till att leva och ?¤lska sj?¤lv igen.

S?? vill jag bli som Solen som v?¤rmer dina ben,
som luften och som Jorden; som livet dom dej ger.
S?? vill jag bli som regnet, n?¤r v?¤gen din k?¤nns h??rd,
och kunna fukta marken framf??r dej d?¤r du g??r.